År 1843 anlände den Karlskronafödde Theodor Jeansson (1808-1885) till Kalmar. Theodor som var son till en enkel åkare hade för avsikt att pröva lyckan som köpman i den anrika sjö- och stapelstaden vid smålandskusten. Efter några år som anställd i en framgångsrik affärsrörelse startade Theodor en egen verksamhet där han handlade med virke, speceri- och diversevaror. År 1847 bildade han och en grupp lokala affärsmän ett ångkvarnsbolag som så småningom skulle få stor betydelse för både Kalmar och Jeanssonsläkten. Tre år senare tog Theodor sig an den nittonårige brorsonen Johan (1831-1896), också han hemmahörande i Karlskrona, och gav honom anställning som bodbetjänt. Det visade sig snart att brorsonen ägde både affärssinne och ambitioner. Sex år efter sin ankomst till Kalmar startade också Johan sin egen rörelse. Han kom framförallt att handla med spannmål, gödsel och fisk, där spannmålet även exporterades till Norge och England. Sädesexporten, som han var ensam om i Kalmar vid denna tid, betraktades som särskilt driftig och företagsam av en imponerad omgivning och så småningom kombinerades den även med direktimport av spannmål från andra sidan Östersjön. Redan två år efter att företaget grundats erhöll Johan burskap för ut- och inrikeshandel och upptogs därmed formellt i Kalmars borgerskap. Hans ambitiösa verksamhet fortsatte att blomstra och att generera god avkastning. År 1869 hamnade tidigare nämnda ångkvarnsbolag på obestånd. På en offentlig auktion samma år inköpte grosshandlare Johan Jeansson verksamheten för 16 000 riksdaler och inledde en snabb och dramatisk förnyelse av både byggnader och maskiner. Den allra senaste franska ångkvarnsteknologin införskaffades samtidigt som tre våningar uppfördes ovanpå den ursprungliga anläggningen. Dessutom såg man till att förvärva angränsande områden för uppförandet av nya magasinsbyggnader. Med dessa åtgärder var Johan väl rustad att möta framtiden, vilket både svensk och nordisk kvarnnäring skulle bli varse. Johan engagerade sig även i sjötrafiken mellan Kalmar och Öland för vars ändamål han och några andra lokala näringsidkare bildade ett ångbåtsbolag år 1865. Företagets ångbåtar innebar en väsentlig förbättring av kommunikationen över sundet. Johan gjordes så småningom till VD för verksamheten, en post som han innehade fram till sin död år 1896 då den övertogs av sonen John (1865-1953). I samband med Johns tillträde övergick företaget i familjens ägo och ombildades till aktiebolag.

Under fyrtiotalet var Kalmar Ångkvarn fortfarande ett lönsamt företag, men redan under nästa årtionde hade förutsättningarna förändrats dramatiskt. En hårdare internationell konkurrens inom kvarnnäringen med fler aktörer medförde så småningom överkapacitet och därmed sjunkande priser på företagens produkter. Detta i kombination med nya kostvanor satte Sveriges ångkvarnar på ett mycket hårt prov. Den svenska kvarnindustrin genomgick nu en strukturomvandling som skulle skörda många offer. I detta skede leddes Kalmar Ångkvarn av den 87-årige vd:n John Jeansson som möjligen kan ha överrumplats av de ganska plötsliga och djupa omvälvningarna i branschen. Det sägs att sonen Birger var av den uppfattningen och att fadern följaktligen inte i tid hade klivit åt sidan till förmån för nästa generation. Hursomhelst så förmådde inte den anrika ångkvarnen anpassa sig till en ny och betydligt hårdare verklighet; i början av femtiotalet gick bolaget med betydande förlust. År 1952 lämnade John äntligen över rodret till den äldste sonen, men vid det här laget kunde inte verksamheten överleva på egna villkor. Fem år senare såldes det till Wennergren-koncernen, ett nationellt kvarnimperium som metodiskt förvärvade sviktande kvarnbolag i krisens kölvatten för att sedan, genom nedläggningar, rationalisera fram ett litet men bärkraftigt bestånd av dem. Efter hundratio år i jeanssonska händer övergick ångkvarnen nu i annans ägo. Mot påstått löfte om fortsatt drift och intakt personalstyrka skildes familjen från sin före detta kronjuvel, men redan ett halvår senare påbörjades avvecklingen av verksamheten till mångas stora förvåning och grämelse. Om köparen var medveten om nedläggningen redan vid tidpunkten för försäljningen, eller om nämnda försäkran både existerade och var uppriktig, är oklart. Inte desto mindre var Kalmar Ångkvarns dagar ändade i och med detta och dess fantastiska historia fullbordad. Idag inrymmer det imposanta byggnadskomplexet i tegel bl.a. Kalmar Läns Museum och Kalmarsalen. Med sin placering i stadens hamn, och med sin anslående storlek, bildar även det ett jeanssonskt landmärke i vår trakt. Försäljningen av Ångkvarnen innebar slutet för familjen Jeanssons storhetstid i Kalmar. I och med förlusten av flaggskeppet så dämpades naturligtvis det skimmer som omgivit släkten under så många år. I hög grad återinträdde man nu i de bredare folkskiktens anonymitet, det som man med både möda och begåvning framträtt ur en gång i tiden. Detta gällde inte bara Jeanssons på Svensknabben, utan även andra medlemmar av släkten som också var framstående företagare i Kalmar och dess nära omnejd.